"N.F.S."

I Nordisk Fristats-Samfund kann Ein verta Lagsmann, naar Ein sender inn (til Isidor Kjellberg, Linkøping, Sverige) 2 Kr. for Aaret og dessutan ein skriftleg Lovnad solydande:
 
Jeg Undertegnede afgiver det høitidelige Løfte: ved alle lovlige Midler at virke for Fristatens Indførelse i Nordens Riger.
           
Naar Ein paa den Maaten hev skrivet seg inn i Laget, fær Ein fritt Tidsskriftet Skandinaven, som Fristatssamfundet gjev ut, og som kjem med eit Hefte kvar Maanad.
           
Siste Heftet (III) inneheld: Stadgar (Vedtægter) for Nordens Fristatssamfund. Tre Fristatssamfund, et Forslag af N. J. Sørensen. Tragedien i Ryssland, af Isidor Kjellberg. Republikken og Fornuften. Ett skandinaviskt tilltalsord. Demokratien i sødra Sverige. Danska riksdagen och keisarmordet. Arbetarne och kungssorg på befallning. Hvem har beskatningsretten i Norge? Novemberforeningen. Det kungliga apanaget; af I. K. Skuespilleren som Konge, af Fr. Bajer; samt dertill flere kortare uppsatser om frågorna för dagen.
           
Me tek inn eit Par Smaastubbar:
 
 Så skall det låta! I bref från Norge til Nya Dagligt Allehanda läses:
           
Jag nämnde förra gången det lumpna (?!) förslaget af Sören Jaabæk och sex af hans meningsfränder att nedsätta konungens apanage. - - - Om en ogynsam stämning inom pluralitet åt Jaabæks förslag, skall regeringen icke taga någon hänsyn till den samma, utan utbetala konungens apanage med det en gång fastställda beloppet.
           
Så veta nu norska storthinget och norska folket, hvad de ha att rätta sig efter och hvilken beskattningsrätten egentligen ligger. Följdriktigt kunde norska regeringen besämma kungensapanage dubbelt så stort, som det nu är, och utan vidare utbetala summan til högstdensamme. Och vi förstå knappt, hvarför högste vederbörande skulle underlåta det.
 
           
Danska bladet Svendborg Avis har i sitt n:r för den 2 Mars yttrat följade, bland annat:
           
Se vi udenfor vor egen Dørtærskel, saa kan det ikke nægtes, at Republiken har skaffet det franske Folk Ro og Velvære, at den har gjort det frie Amerikas Sønner til Verdens dygtigste Folk, og at den i Modsætning til Monarkierne med de dermed uadskilleligt forbundne Krige og Krigsgalskab formaar at skaffe Folkeslagene Fred og Lykke.
Den hidsige Kamp, der føres i Norge mellem Frihedens Venner og Reaktionen, er efterhaanden bleven til en mere direkte Kamp mellem Folkemagt og Kongemagt, hvorunder Sistnævnte ved sin ubegribelige Halstarrighed af sig selv baner Vejen for Republiken, der i Norge tæller mange og trofaste Tilhængere med dygtige og ihærdige Førere.
           
 
Om en viss känd person berättades det på sin tid både enskilt och offentligt, at han skyndade til sin moder, som låg på dödsbädden, med framställning om att hon behagade, hellre än att genom testamente tillförsäkra sin äldste sonson en stor formögenhet, gifva honom summan, som det heter, med varm hand. Det vore onödigt att genom en formligt uppsatt testamentshandling skrifva folk på näsan ökandet af ynglingens rikedom, menade den omtänksame fadern tro på; det kunde komma illa i vägen för en viss plan till ytterligare förstärkning af den förhoppningsfulles kassa.
           
En påminnelse om detta fiffiga tillvägagående har man i dessa dagar fått af tidningen Nya Skåne, som börjarmed att tala om senaste ryktet, angående kronprinsens af Norge och Sverige giftermålsfunderingar, och fortsätter så här:
           
Nyheten tyckes här ha blifvit med allmän(?) tillfredställelse emottagen. Dertill har måhända äfven på ett och annat hål det ryktet bidragit, att ingen förhöjning i anslaget till kronprinsen skulle begäras i anledning af hans stundande förmälning. Detta vore då en nyhet, som här saknade föregångare. Måhända ville den omtänksamma enkedrotting Josephina genom att med varm hand skänka en millom kronor till sin äldste sonson påminna om, at han för att ingå förmälning icke skulle känna sig beroende af en riksförsamlings frikostighet. Regjeringen tog likväl denna i angspråk, då hon 1877 åt kronprinsen begärde ett anslag af 72,000 kr., som väl efter någon motsägelse och derpå begärd votering genom pluralitet i andra kammaren beviljades, men först sedan h. exc. dåvarande statsm. De Geer förklarat, at drottning Josephina testamenterat belopp till de yngre prinsarne, men at kronprinsen deremot fått ingenting. Dagarne derefter blef det emellertid bekänt, att uppgiften var, hvad beträffade kronprinsen, felaktig. Någon förhöjning i det apanage kronprinsen uppbär blir således nu så mycket mindre behöflig, som den blifvande bruden af sin mormoder, gudmoder och fostermoder nog bli så rikligt utrustad, att hennes gemåls hofhållning icke påkallar några förökade bidrag af svenska statskassan.
           
- Man vet nu, at ryktena besannats: prinsen är förlofvad och ytterligare anslag har i nåder äskats.